Och så var det äntligen helg och jag befinner mig åter igen hemma hos farsan i djungeln, då det är så jäkla nice att vara här under helgerna då jag hellre umgås med våra djur än... människor. Det värsta är att jag inte ens skämtar, jag föredrar våra djur här hemma än att faktiskt umgås med människor här. I've got my reasons tho! Ett av mina förskollebarn slutade skolan idag då de skulle åka hem till Sverige igen, vilket alltid är lite bitterljuvt trots att just den ungen inte var ens favorit kanske (....). Men det är ju alltid kul att just hen tyckte att jag var världens bästa fröken och ville stanna förevigt, kort efter fick jag även höra från en elev på sexårs säga att han ville att jag skulle jobba kvar - åter igen - förevigt på skolan... "för att jag ritar så coola drakar". Oh well, fint att man är omtyckt i alla fall!

Måndag. Och ja har redan ångest över att det inte är närmare helg. Vad säger det om mig? Börjar förövrigt bli riktigt jobbigt varmt här i Thailand, vilket är ett helvete då luften är helt stillastående och bara i skuggan är det 35+... Rena rama helvetet att knalla runt i då man är ute med ungarna som jag inte förstår hur dom orkar leka utomhus. Är barn under sex år immuna mot värme?! What!? Förutom att jag numera håller på att dö av konstant värmeslag numera... vilket är to be honest en riktig chock då jag innan Mars mer eller mindre alltid sprungit runt i jeans och tjocktröja för att jag tyckte att det inte är speciellt varmt.

I alla fall, förutom det har jag dom största cravings'arna efter en proper kebabtallrik och (som vanligt) tacochips med guacamole. Längtar hem till Sverige bara för att muncha sönder på just det, illa nog. Något random som jag saknar är att använda smink? Jag fixar mig ALDRIG längre, just för att det är så varmt här att man inte direkt orkar kleta på sig ett extra lager hud i form av smink över ansiktet som antagligen kommer smetas ut under dagen... och jag jobbar med barn, känns inte legit att direkt sminka mig eller klä på min kläder som inte gör så att jag ser ut som en slacker (...). YOLO!

Bilder som vanligt från instagram.

Hör av mig till personen som bor närmast men icke, hon hade ingen laddare till mig så springer ner till Poppis för att se om dom har laddare eller eventuellt en väckarklocka i sin butik. ICKE, och låt mig påpeka folk att jag inte kan köra bil eller moped i det här landat så jag är FAST på samma ställe. Personalen på Poppies undrar om dom kan hjälpa mig med någon (för dom som inte vet så är jag största stamkunden på Poppies), jag förklarar min situation och en av personalen lånar ut sin laddare till mig. Poppies saved me, räcker inte bara med att dom ger mig roser på alla hjärtans dag men dom räddar mig i kriser också! Jag hjärta Poppes forever. Så det blev ingen promenad på beachen, utan nu sitter jag här och andas ut efter min smärre panikattack och planerar att äta upp min mango istället. Party!

Och så var man hemma i lägenheten igen! Eller snarare civilisationen. Men inte förrän man shoppat massa tråkigt som man måste ha till sitt hem, att köpa mat och typ disktrasor och soppåsar är fan bland det tråkigaste som finns. Är så jävla mycket man måste ha för att få ett litet jävla boende att gå runt - sopptunnor, soppåsar, kökshandduk, diskmedel osv. osv. Riktigt trist att införskaffa när man egentligen kan typ köpa något roligt som typ... kläder? Köpte dock ett par haremsbyxor som jag aldrig någonsin kommer vilja ta a mig igen. Det absolut bästa jag köpte idag var i alla fall en NY KAFFEKOPP, fy fan vad skönt för dom ända kaffekopparna som finns i den här lägenheten är så jävla små att man hinner ta två klunkar innan kaffet är slut. Så nu, äntligen, ska jag faktiskt få dricka en ordentlig kopp kaffe på morgonen och inte en tredjedel av en kaffekopp. Ni kan ju se nedanför vad jag fått leva med... koppmässigt, skandal! Speciellt när man är rätt förtjust i att dricka mängder av kaffe på morgonen... Occh andra bilden är på min yngsta lillesyrra Ann som följde med och shoppade, tror dock det är något seriöst fel på den där ungen. Hon är alltid glad? Trodde bebisar var dryga. 

ÄNTLIGEN HEMMA. Kan ju påpeka att dagen började med att det befann sig en fotograf på skolan hela morgonen, som skulle fota E.S.S vardagliga process. Vilket var sjukt otrevligt då man knallade runt med flottigt hår i en knut och omsinkat face med ca. femtusehundraelva finnar i ansiktet. Hindrade dock inte fotografen för att ta en jäkla massa bilder där jag av någon anledning var med, till och med en av lärarna påpekade att det "bara var bilder på mig." Jahapp, trevligt - lär väl hitta dom snart på någon skämtsidan aka "titta finnen som har Finlands befolkning i ansiktet".

I alla fall, så gick dagen ändå rätt hyfsat fort då ungarna skötte sig imponerande bra idag. Vilket jag också trodde var något slags skämt men jag börjar väl äntligen få lite pli på dom, ha! Hundra kronor på att jag är den där "fröken" man var rädd för som liten bara för at hon var sträng och såg sur ut... And it's workin'! På vägen hem i vår skolbussen (pick up bilen) så fick jag nog se något av det vidrigaste ever... Då vi passerade en gatuhund som låg och dödsskrek på sidan av motorvägen, som blivit påkörd med halva inälvorna utanför kroppen och ordentligt döende. Yupp, jävligt trevligt att se det på vägen hem ville lägga mig ner och gråta. Fy fan, hoppades någon stannade och hjälpte hunden att i alla fall dö fort. Så jävla glad att vi i Sverige inte har gatuhundar, fy helvete alltså.